Shit alltså. Jag är fantastisk på alla möjliga vis. Jag vet knappt vad det är för veckodag, denna veckan har jag legat en eller två dagar före hela tiden. Idag trodde jag att jag ställt väckarklockan fel. Fast inte som jag brukar, utan att jag tänkt gå upp en timma för tidigt. Fasen! Jag missar träningen tänkte jag, satte på datorn avbokade snabbt som attans. Men nu har jag studerat klockan en stund (vi snackar minuter - trött?) och kommit fram till att det faktiskt är en timma kvar innan jag ska gå till tåget, och inte en kvart. Så jag hinner ju träna. (Eh. Kul! Bara det att jag redan hunnit vänja mig av med tanken... Men!) Därför bokade jag passet igen och förundrades över hur virrig jag "verkar" vara. Att kunna klockan är pretty basic, lärde man sig inte den i ettan eller något sånt?

Fantastisk var ordet. Ordet var fantastisk.