Kramar är något av det finaste som finns. Kramar är verkligen fantastiska, speciellt när du kramar någon du verkligen tycker om. Mamma, lillebror, lillasyster, fina vänner, glada personer, den där killen du tycker om... Ibland är jag extra kramig, (eller kramsjuk/kärleksfull som Loijs tyckte att jag var när jag bara ville krama henne hela tiden) senast fick min lillebror en riktigt kram av mig, jag kunde inte sluta kramas heller, ville liksom kramas för alltid. Jag rår inte för det, men när jag känner mig glad vill jag krama fina personer som jag tycker om. Självklart behöver man kramas när man är lite ledsen också. I det stora hela är alltså kramar bra, riktigt bra. Det är fint tycker jag.

/emma.