Det kallas livet

Tills nu har jag känt att mina studier är ett stort orosmoment i min tillvaro. Vad vill jag egentligen? Vad är användbart? Vad brinner jag för? Osv. Idag hade jag första föreläsningen som sagt och det var lite väl tankspritt för min smak, visserligen var det mest information kring kursen, lite praktiskt om litteratur och lite genomgång av blocken vi ska läsa de första 7,5hp. Och jag känner bara "NEJ" inom mig. Jag känner NEJ jag vill inge gör det här, NEJ det här är inte kul och NEJ NEJ NEJ. Dock har jag inte ens haft en riktigt föreläsning eller ens ett seminarium och jag känner redan så här?! Är det för att det på nåt sätt är läskigt, att det kommer bli mycket att ta in och det är ämnen jag lite dragit mig undan för tidigare?

Det jag har bestämt mig för hitills är följande:
1. Läs klart Socialantropologi I, 30hp nu i höst.
2. Börja kolla på andra program jag hellre vill läsa.

3. Sök utbilningarna!
4. Eventuellt läsa Matte C för större valmöjlighet (hjälp!)

5. När det är dags att tacka ja till någon utbildning - känn efter om det är rätt!

6. Släpp oron och ha kul det här halvåret!

7. Plus: Se det här halvåret som en möjlighet att bli lite mer allmänbildad ;)

***

Sound like a plan, huh? Jag tycker vi kör på det så länge! Det dumma med mig är jag vill bestämma mig på en gång men nu gäller det att go with the flow så att säga och börja om på nåt nytt till våren!

Nu måste jag läsa, läsa, läsa! För ikväll ska mamma, Maja och jag på MAX-invigning för att klippa bandet, få lite gratis krubb och trevligt vip-snack :) Se varje dag och ögonblick som en möjlighet att utvecklas helt enkelt! Hurra för mig!



/emma.


Fina kommentarer

Skriv något sött här! :)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback