Okej, läget är så här: I ena stunden sitter jag och småler och föreställer mig hur fint det kommer bli i lghten när allt väl är klart, hur tjusigt och ljust det kommer bli i sovrummet, hur vitt och fräsht det kommer bli i vardagsrummet och hur mörk (återstår att se) och mysig hallen kommer bli. Ah, det är ljuvligt! Jag vet att det kommer bli så bra!

Två sekunder senare får jag panik. Jag började skriva dag för dag vad jag ska göra nu i veckan (Nils gör hemtenta) och jag vet ju att man måste skala ner grejerna och skapa små delmål (dock aptrist). Därför började jag skriva små stolpar under tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, sen och senare. Det hela slutade med två jäkla A4-sidor av "att göra"- meningar. Vadå att man blir lugnare? Gaaaah! Jag vill ju bara flytta in.

Appropå flytta in, jag har ju inte packat ens en bråkdel av all min skit i mitt nuvarande rum och att få över det till lghten kommer ta en mindre livstid. Äsch. Nu ska jag försöka ta mig tillbaka till "my happy place" och tankarna om hur fint det kommer bli när vi är färdiga.

Jävlar.

***

Edit: Fick precis veta att vi får resten av det material vi behöver för att vår jävla drömlägenhet ska bli klar. Skönt!