Från att ha övergått från olika känslolägen de senaste timmarna börjar vi se ljuset i tunneln. Ena stunden har man drabbats av panik, den andra av att vi inte förstår vad f*n vi håller på med egentligen?! Sen kommer de där skära, skimmrande stunderna när allt faller på plats men som efter två sek blir ögonblick av förtvivlan. Just nu har vi en ljus stund där vi känner att vi visst vet vad vi vill med vår uppstats och att vi nu har tagit fram och skrivit allt det sega förarbetet och det är dags att skriva den jämförande analysen och därefter vår avslutande diskussion. Trevligt. Vi får se hur länge detta lugn stannar, men just nu är läget okej. Eller? Urhhrg!