En tanke har på sista tiden slagit mig gång på gång; jag har så förbaskat duktiga syskon! Alltså seriöst! Min lillebror som blir 20 i höst, är bland annat värsta entrepenören och driver företag samtidigt som han pluggar på Hyper Island (en skola som jag förstått är SJUKT svår att komma in på) dessutom jobbar han lite extra på det. Jag tror han har hittat sin grej lite, för nu vill han starta fler företag - hejja! Han kan så mycket och han vet vad han tycker är kul och vad han vill syssla med här i livet! (Skönt att nån vet - inte jag...) Min lillasyster på 17 vårar som går trean på gymnasiet, fast hon egentligen skulle gå i tvåan, har MVG i vart endaste litet ämne + att hon läser nån kurs extra. Eh. Var ska jag börja? OTROLIGT BRA! Detta har jag roat mig med att skryta om för mina vänner lite då och då (ofta med andra ord). Och det känns riktigt bra, att jag har så otroligt duktiga syskon som är så drivna trots att de inte ens har fyllt 20. Tänk vad roligt! Blir glad och varm i hjärtat när jag tänker på mina fina och brillianta syskon ♥

Nu undrar jag vad fick jag för crappy gener egentligen? Är första upplagan är sällan bra? Är jag en produkt av en typ av provomgång? Fast, å andra sidan har jag hitills: bott själv under gymnasietiden, jobbat i nästan tre år på samma företag, dragit till England och Brighton ett halvår för att förbättra engelskan, kommit hem igen och jobbat en sommar, pluggade Modevetenskap ett år, fick upp Engelska A betyget från G till MVG, haft flera jobb under våren och sommaren och sen till den här hösten börjat plugga Socialantropologi samtidigt som jag jobbar extra. Jag är nog inte så pjåkig jag heller! ;)

Trumvirrvel för oss Sonessonska-syskon - bäst i test!



Min fantastiskt stiliga lillebror, en riktigt liten företagare!

/emma.