Fördämningar som brister. Skrev denna text för länge sen, april 2007. Men det är samma sak om och om igen. Man tror att det upphör, men varje gång lyckas man övertyga sig själv så bra att man blir lika förvånad varje gång det brister. Och svämmar över. Alltid av samma anledning. Man tror man är starkast på jorden och stålsätter sig mot allt, men minsat lilla grej, det där man inte skyddat sig mot för man inte hade anat att det skull hända, kan utlösa förödande känslor - och då händer det.

Det är inte rättvist.