I dag när jag åkte in till Lidingö Centrum för mitt verkliga ärende passade jag på att hämta mitt körkort också - kändes nästan viktigare! Att kunna låna bilen och åka till centrum, skjutsa syrran till skolan och sen att hämta det där rosa kortet - vilken känsla! De har ändrat designen lite på körkortet  så det ser lite annorlunda ut. Det är tunnare, annat typsnitt, har ett litet "titthål" så man ser rakt igenom, en annan lite annan rosa nyans och sånt. Känns så jäkla konstigt att ha det där kortet i handen! Jag har liksom lyckats med en av de där "milstolparna" här i livet. Det är galet, det är stort!

Kolla in mitt inträdeskort i vuxenvärlden:

Hej hopp på er! Nu sitter jag i Faluns bibliotek och uppdaterar mig sen.. ja igår. Datorerna i körskolan och deras webbläsare är typ 100 år gamla så det är ingen idé att sitta där och försöka komma nån stans. Iställt gick jag hit och betalade 10kr för en halvtimma av anständigt internet. :) Hitills har jag bara haft en körlektion och det gick jättebra! Fick fint beröm av läraren och han sa att det märks att jag kört tidigare - vilket jag inte riktigt håller med om. Jag fick backa runt hörn, göra sax-, tre- och fyrkorsnings-vändningar och annat. Det är en skön stad att köra omkring i! Inte direkt rusningstrafik och mycket att tänka på. Egentligen skulle jag ha haft en körlektion nu kl 13.00 men den blev framskjuten till 14.30, kommer i princip ha två dubbla körlektioner på raken nu!

Lägenheten vi bor i (en tjej som bara sov en natt och tog körkort idag - grattis! En ung kille med sugmärken på halsen och en tant, ja hon har gråahår och är allmänt gammal och hon ska vara här i två veckor som jag...) är ganska märklig. Eller nja, den är gammal. Trapphuset är helt oragne - jag skojar inte - från golv till tak! Fint blom-mönster i plastmattan som täcker golvet också. Resten av lägenheten är också 70-tals inspirerad med udda möbler. Badrummet är lika orange som trapphuset och det är plast-brunt-kakel i köket. Men jag överlever! Jag knep åt mig sängen närmast fönstret i "tjejrummet" och jag kan säga att fönstrena inte direkt är ljudisolerade (gata precis utanför). Jag hade som sagt sovmorgon idag, men de andra två tjejen/kvinnan skulle minsann upp tidigare. Att stänga och öppna en dörr stup i kvarten som gnisslar utav helvete är inte direkt ett sömnpiller. Hua. Imorgon ska jag i alla fall upp tidigare och ha en körlektion kl 9.00. Halkan har också blivit framflyttad till på torsdag istället förr nästa  vecka på torsdag... Håll tummarna!

Jag måste också säga att jag är duktig när det gäller matlagningen, har lagat ordentlig mat varje dag sen jag kom... Igår? Hehe. Var och handlade det mesta jag behöver för den här veckan så jag kommer inte behöva handla mer än en gång till. Skönt. Gjorde en supergod (och enkel) coleslaw igår till min grilladekyckling och baconen jag stekte på - mätt! (Btw borde det komma ett mms-inlägg snart, skickade det igår!)

Funderar på att åg på bio ikväll också, biografen ligger bara runt hörnet. Ska se The dark knight som alla sett utom jag. Blir nog ikväll, resten av mornarna här ska jag gå upp tidigt, tidigt! Gäller att passa på :)

Nu går snart tiden ut här, tänkte bara titta in och berätta lite! Har föresten hittat "centrumet" och butikerna. Köpte inget! (Applåder för det!) Ska se vad jag hittar på timman som är kvar nu innan körlektionen... Går väl hem och läser lite kanske.
Ha en fortsatt skön dag! Saknar er <3

Puss å kram

Grattis, grattis bloggen! Idag fyller du 2 år! Tänk vad tiden går fort! Det går ju som man säger fort när man har roligt! Dessa två år med bloggen har minst sagt varit roliga och jag tänker definitivt inte sluta, jag har tvärtom bara mer inspiration att fortsätta! Hoppas du förjer med mig på färden :)

När jag åkte hem från David imorse råkade jag ut för det jag fruktat sen jag fyllde 20år i november förra året. Jag har åkt på reduceratpris fast jag inte får i ett x-antal månader och kommit undan med det. Tills idag, idag åkte jag fast och tro mig det hjälper inte att ljuga - uppenbarligen. Med en fin böter på 1200kr åkte jag hemåt. Jag höll nästa på att börja gråta. Det är liksom inte direkt bra timing! Jag ska spara alla mina pengar (så gott det går) och åker till Falun imorgon - vilket inte är direkt gratis. Gaaah. Men som tur är räknade jag ut att jag under den här tiden när jag köpt 30-dagars kort för reduceratpris tjänat på hela kalaset. Varje månad har jag sparat 270kr och 270 x 9 månader blir 2430kr och 2430 - 1200 (bötern) blir 1230kr. Jag har alltså tjänat 1230kr på dessa månader, men från och med nu ska jag vara en ärlig medborgare och köpa tågbiljetter och SL-kort till helt pris. Är man vuxen så är man. Men en jäkla otur var det allt!

Vi har en massageterapeut här på jobbet och nu har hon precis blivit mamma så hon har fixat en vikarie till oss. För att visa vikarien var hon ska vara och så kom vår mammalediga-massör hit och med sig hade hon sin lilla söta dotter Olivia på 7 veckor. Hon var verkligen bara sååå liiiten. Helt galet. Såg ganska skönt ut att ligga där mot sin mammas bröst under filten och sova. Tänk om man var så liten igen och bara kunde krypa ihop på små-små, mysiga ytor och sova. Det hade varit riktigt skönt det :)

Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Jag har pluggat nästan non-stop hela dagen! Paus för lunch och middag såklart, kanske lite ordutbyten med syskonen men det är pretty much it! Jag har gått igenom boken, antecknat lite, försökt memorera och just nu känns det faktiskt OK. Ska testa mig lite på skyltarna nu och läsa anteckningarna, sen ska jag nog lägga mig eller kolla på en film som belöning och för att inte stressa upp mig. Sitter det inte nu så sitter det inte i morgon, det jag kan nu kan jag i morgon, så att säga. Jag ska fixa det här! :)



Håll tummarna för mig!

Puss å gonatt /emma.

P.S. Återkommer till omvärlden i morgon efter provet!

Haha. Haha. Haahaa. Johan hade kameran redo alla (o)lägliga tillfällen i midsommras. Jag har en hel del bilder jag med, men eftersom jag ligger på latsidan när det gäller att lägga in bilderna i datorn och sen ladda upp dem får hans bilder duga så länge. Kan inte säga att det var så mycket snyggt (just på mig), men det bjuder jag på :)

Idag fyller min lilla söta lillebror Rasmus 1 år! Tänk vad tiden går alltså. Kommer ihåg det som igår när jag och mamma satt på Terassen på Foresta och åt middag när det ramlade in ett sms om att en liten snutt kommit till jorden... Grattis grattis och hurra!

Framtiden kan betyda mycket, det kan förknippas med något posivivt och ibland med något mer negativt. Hur man än väljer att se på framtiden som kommer den att inträffa tillslut och det är inget man kan göra något åt. Man kan längta efter den och hoppas tiden går fortare, eller så önskar man att man hade förmågan att stanna tiden och få framtiden att stanna kvar där borta så man slipper ta i tu med den.

Just nu vet jag inte vad jag tycker om framtiden, igår gillade jag den inte alls, jag gillade den så lite att jag var tvungen att ha sönder alla mina fördämmningar och låta vattnet forsa ut. Jag kom att tänka på när jag bodde själv i Strömstad, gick i tvåan på gymnasiet och kände mig ensamast i världen. Då drabbades jag av samma panik gällande framtiden. Jag visste varken ut eller in, var jag skulle ta vägen eller vad jag skulle tänka. När jag gått klart gymnasiet vad skulle hända då? Skulle jag vara tvungen att klara mig helt själv, skaffa ett jobb, flytta till Göteborg, skulle jag kunna flytta hem igen, ville jag det? Var skulle jag börja och vad skulle hända? Allt det där kunde jag ligga och grubbla över i timmar. Jag saknade mamma och ville bara hem, jag ville vara en liten flicka igen och inte behöva ta något ansvar eller några stora beslut.

Jag är mitt emellan allt just nu känns det som. Det är nu jag ska ta ett kliv rakt in i framtiden, en framtid jag inte vet något om eller som jag kanske inte kommer att gilla. Om jag kommer gilla den eller ej vet jag först när jag väl befinner mig där, men jag vill veta nu, innan, hur det kommer bli med allt. Vissa saker är jag inte osäker på alls och andra har jag noll koll på och inget som helst grepp om. Som t ex, ska jag köpa en lägenhet? Tänk om jag vill åka till England och plugga engelska i några månader, vad gör jag då med lägenheten? Ska jag börja plugga? Har jag en lägenhet när jag pluggar kan jag inte betala den... Kan inte någon bara "ge" mig en miljon så hade allt löst sig. Okej, inte allt, men det hade underlättat lite. En hyresrätt hade kände underlättat en hel del, inte samma allvar och inte lika krävande.

De där människorna som vet vad dem vill göra från stunden dem ser dagens ljus för första gången gör mig bara mer förvirrad. De vet och det gör inte jag. Jag vet inte vad jag vill och det gör mig otroligt frustrerad, för jag vill vet och jag vill ha kontroll, det är mitt sätt att klara mig med huvudet över ytan. Släpper jag kontrollen och låter allt bara vara är jag inte säker på att jag kommer klara mig. Klart jag klarar mig, men jag kan inte lita på att någon fiskar upp mig när det är dags. Jag vet att man måste kunna lita på andra människor, men tänka om man inte kan det eller har svårt för det? Jag har litat på folk förut, men vissa händelser gör att det blir svårt att lita till hundra procent på någon igen. Det är inte så att jag inte vill kunna lita på folk i min närhet, det sker automatiskt och jag vet inte riktigt hur man tar bort den spärren...

En annan sak, varför gör jag inte det jag säger att jag ska göra? Jag har mycket idéer, men där tar det stopp, jag slutar där nånstans. Är det för att jag är bekväm och lat? Eller för att jag inte tror att jag skulle klara det. Nej, precis jag tror inte på mig själv. Ser hinder där andra ser möjligheter och jag tror på alla i min omgivning och på att de kan lyckas, men varför tror jag inte på mig själv?

Framtiden är stor, läskig och okänd. Men inte när det gäller dig älskling. Du sa så mycket fint igår och du höll om mig. Ibland är det lite svårt att förklara vad man känner eller vad det är som gör en ledsen, kanske detta jag skrev nu förklarar lite mer. Att skriva är mitt sätt att förklara för mig själv och få av mig det jag har att säga för att sedan kanske kunna släppa det eller se det svart på vitt hur jag känner och trassla ut alla trådar.

Jag vill tror att framtiden kommer ha det bästa att erbjuda mig när jag väl tar det där klivet och jag vet att allting kommer att ordna sig. Jag vet det. För jag är posivit och jag tror på alla möjligheter som finns där ute och bara väntar på mig. Jag måste bara öka min tro på mig själv, för utan tro på sig själv kommer man inte lika långt som med den.

Ett sånt tillfälle, när man känner sig halv, är när man t ex har råkat glömma mobilen hemma. Idag gjorde jag det och söta mamma kom och lämnade den nu. Jag har det ju lite tight med tid efter jobbet så att gå hem emellan hade inte kommit på frågan! Men nu har jag den här, min fina rosa mobil. Känns bra. Hade bara fått ett sms, lite besviken faktiskt, förväntade mig att folk skulle höra av sig som tokar som om de kände på sig att jag glömt den hemma.

Nu är jag hel igen. Alltså jag är inte så dramatisk att jag dör när jag glömmer mobilen för en dag eller så, men lite handikappad blir man allt! I alla fall om man ska ringa någon och stämma av en tid och plats...

Äsch. Oviktigt vetande kallar jag detta. Over and out!

Okej. Kanske ska ta det en gång för alla och sluta tjata om det sen? Det här med vikten. Jag är väldigt fixerad vid den och beskedet jag fick av (puckona på) Bailine gav bara mer vatten på kvaranen så att säga. Jag vet att jag inte är tjock. Långt i från. Men jag är en mästare på att jämföra mig med andra, både i tvn och på stan. Inte för att jag går omkring och tycker folk ser ut på ett eller annat sätt, jag en person som är längst i från att ha fördomar och förutfattade meningar om någon jag inte känner! Det tar aldrig slut på galenskapen! Tv-stjärnorna får betalt för att se snygga ut, hur svårt är det då på en skala? Måste dock vara sjukt tröttsamt att hela tiden bli analyserad av människor (vi vanliga dödliga) och tidiningar huruvida de är tjocka eller inte, vilket sätter ännu mer press på dem. Så det kan inte vara kul. Jag är en mästare på att sätta press på mig själv, jag jämför mig HELA tiden och det är ju nästan sjukligt. Vet att jag måste sluta. De komplimanger jag kan få rinner bara av mig, visst blir jag glad men de greppar inte där inne och håller sig kvar som de borde. Jag kan helt enkelt inte tro att jag faktiskt är snygg eller att jag inte behöver gå ner ett gram. Även fast mitt förnuft säger att så är läget. Hur slutar man då tänka på det här sättet? Hur slutar man jämföra sig med andra (som är en helt orealistisk bild av sanningen om sig själv, alla är ju skapta på olika sätt!)? Hur slutar man vara missnöjd och istället bara må bra? Jag måste verkligen sluta klaga på mig själv, ingen annan gör ju det så varför ska jag var den som klankar ner på mig själv? Jag som är den viktigaste personen just för mig.

Visst låter allt det vettigt? Att man ska fokusera på att må bra och inte snacka skit om sig själv - i princip. Ändå slutar jag inte tänka i de negativa banorna i huvudet... Men att börja tänka positivt är kanske ett kliv i rätt riktining, så att man en dag är helt fri från de tråkiga tankarna som inte alls stämmer med verkligheten. Man måste ju börja någon stans! Jag ska börja med att fokusera på det postivia istället för det negativ och sluta jämföra mig med andra. Var börjar du?

Valborg är ganska överskattat. Samma sak gäller midsommar och nyår. Man bara ska ha det så där JÄTTEKUL och man bara ska vara på den bästa festen. Man har jättehöga krav och förväntningar på att det ska hända något och att det ska bli en dag/kväll att minnas för all framtid. Sällan blir det just så, att det blir något halvdant och inte alls så lyckat som en vanlig spontan utekväll med girlsen kan vara. Nåväl. Förra midsommaren träffade jag ju David och det är ju något väldigt positivt:) Det var en över förväntan bra midsommar om jag säger så, innan har det inte alltid klaffat rätt med allt, andra högtider alltså. I alla fall. Det jag vill få fram är att man alltid har stora förväntligar och höga krav och att det tyvärr ganska ofta faller platt som en pannkaka ner på marken igen... I år har jag inga speciella förväntningar, hade egentligen inget planerat förrän igårkväll. Halva famlijen är hemma så de ska grilla, jag och Loijs hänger på och nu ska David också komma så det blir trevligt! Sen ska vi kanske leta upp lämplig kase (brasa för de som inte kan Uppländska) bara för att. En kase är ett måste om det ska kännas som Valborg. Tror det kommer bli riktigt lyckat!

Snart ska jag stänga växeln. Har pratat in ett (tre) nytt röstmeddelande på svenska, engelska och svenska, eftersom det är helg nu och vi har långledigt. Inte mig emot :) Kl 13 ska jag gå raka vägen hem (skiter i att träna) för att ta en promenad med mamma (och Hugo?) i solskenet... Sen ska det väl handlas och jag ska städa mitt rum... Erhm..

Blir en bra dag! Att solen skiner som bara solen kan är helt underbart! Att pollenet gror och trivs som bäst är fortfarande skit. Men jag är en tuff en, så jag klarar av det, så som jag klarat av det alla andra vårer...

Ha det finast och njut av vädret! Våren är här!! :)